Just nu ä ja ledsen å frustrerad till max. Vill kunna va hos min älskling just nu men vi bor 36 mil från varandra å ja tar mig inte till honom. Önskar mer än nån gång just nu att vi var på samma ställe. Hans ena brorson gick bort igår kväll/natt i lukemi. Han tillåter mig inte att ta natt tåget upp till honom tackvare att dä ä 4 byten mitt i natten när dä varit så mycke rån å skit på stationerna å sånt så jag får inte åka för honom. Men han tycker dä betyder mycke att ja överhuvudtaget kommer på tanken att jag vill göra nåt sånt. Ja ä den första som överhuvudtaget skulle komma på tanken att göra nåt sånt. För mig ä dä inte konstigt att göra nåt sånt för den man älskar. Även om han inte erkänner dä så vet ja att han vill ha mig hos sig ändå å att ja ska komma upp eller att han ska komma ner. Längtar så grymt jävla mycke efter honom så ja tror ja blir tokig